Publicerad 2009-12-08       Text: Dr Lovisa Sunesson
Solariesolning
 - bra eller dåligt?

Ingen har väl kunnat undgå debatten om solariernas vara eller icke vara. Ett av Sveriges största friskvårdsföretag beslutade för någon vecka sen att ta bort alla solarier från deras anläggningar. Beslutet baserades på en rapport från den WHO-anknutna och inter-
nationella cancerforskningsorganisationen IARC (International Agency for Research on Cancer) som i somras kom ut med en rapport om att solariesolning nu klassas som cancerframkallande. Nyheten har fått stor uppmärksamhet i tidningen, men liksom stormarna kring WHO:s uppgradering av svininfluensan till pandemi av högsta nivå, råder det delade meningar om beslutet att uppgradera solariesolning till högsta riskklassen av cancerframkallande ämnen.

Även om man inte bör förbise ämnets allvar och känslighet, är det dock uppseende-
väckande att rapporten eller rättare sagt artikeln fått ett sådant genomslag. Rapporten har blivit starkt kritiserad av många ledande experter för att ha utelämnat resultat, vara felaktig och inte uppdaterad, varför många finner att rapporten inte på ett korrekt sätt återger kunskapen i dagsläget. Rapporten tar upp den ökade risken för hudcancer av solande i både sol och solarium, men dels bygger rapporten på gamla studier och dels nämns inte att solning och solariesolning faktiskt kan minska riskerna för flertalet cancerformer.

Snarare är nog inte bilden så svart eller vit som rapporten från IARCs ger sken om att vara. Visst finns det flera studier som visar risker med solariesolning, men det finns minst lika många som inte ser dessa risker. Rapporten tar till exempel inte upp studier där forskare beskriver den anticarcinogena effekten hos D-vitamin, ett livsnödvändigt vitamin som produceras i huden med hjälp av ultraviolett (UV-) B strålning i solljus. En brist på D-vitamin ökar risken för tjocktarms-, prostata-, lung- och bröstcancer samt lymfom med så mycket som 30-50 % och forskare har sett att D-vitamin motverkar okontrollerad cell-
tillväxt och främjar celldöd och utmognad, alla viktiga egenskaper för tumörceller. D-vitamin hämmar även andra cancernödvändiga processer som angiogenes, invasion och metastasering. Ytterligare belägg för D-vitaminets roll i cancersammanhang är det faktum att människor som får en cancerdiagnos under sommarmånaderna har en bättre prognos än de diagnosticeras under resten av året och att ju längre ifrån ekvatorn man bor desto större är risken att omkomma av cancer. D-vitaminbrist räknas idag som en pandemi och mer än halva jordens befolkning är i riskzonen för att utveckla en brist. Normalt behöver vi D-vitamin för att kunna ta upp kalcium från födan och för benmineraliseringen och utan D-vitamin riskerar vi att drabbas av benskörhet och barn problem med växten. D-vitamin har även visats mildra symtomen och sänka förekomsten av flera autoimmuna sjukdomar som multipel skleros, typ 1 och 2 diabetes och reumatism och åkommor som influensa och hjärt- och kärlsjukdomar. Naturligt finns D-vitamin endast i ett begränsat antal livsmedel som fet fisk som makrill, sill och lax, ägg och D-vitaminberikade mejeriprodukter, men för att få i sig den rekommenderade dagliga dosen krävs det att man konsumerar orealistiskt mycket av dessa livsmedel. Problemet med att använda D-vitamintillskott är att många av dessa innehåller en för låg dos.

Flera faktorer påverkar hur mycket D-vitamin vi producerar från solljuset vi får på oss. Exempelvis spelar mängden pigment vi har, kläderna vi bär, årstiden, tidpunkten, vädret, latitud eller altitud roll. På latituder högre än 40° (Sverige sträcker sig mellan latitud 54° i söder till 69° i norr) är andelen UVB-strålning i solljuset under vinterhalvåret (oktober-mars) för liten för att vi ska kunna producera tillräckligt med D-vitamin. Dessutom har folk med mörkare skinn svårare för att producera D-vitamin, vilket innebär att de löper en större risk för att utveckla en D-vitaminbrist men en lägre risk för att få hudcancer.

Trots D-vitaminets goda egenskaper, bör man så klart vara försiktig med solandet och det finns människor som bör passa sig extra mycket. Risken för att få malignt melanom är högre hos individer med ljust komplex (hy, hår och ögon), fräknar, många födelsemärken och som har en benägenhet att bränna sig istället för att bli brun och/eller har mycket hudcancer i familjen. Däremot är det nog inte så enkelt som att säga att solning enbart är skadligt för oss. Fastän solande av många anses vara orsaken till den ökade incidensen av malignt melanom, har solning även visats vara kopplat till en fördelaktig prognos och ökad överlevnad för personer med malignt melanom. Exponering för sol anses till och med vara skyddande enligt en del forskare, som har sett att personer som arbetar utomhus har en minskad risk för att utveckla melanom. En annan studie gjord på den nordiska popula-
tionen kunde ej påvisa någon association mellan malignt melanom och solariesolning, detta trots att Norden med en lång historia av solarieanvändning tillhör de länder där melanom är vanligast förekommande. Malignt melanom är den mest elakartade av alla hudcancerformer då den har förmågan att metastasera, men upptäcks den i tid är prognosen god. Runt 2000 svenskar får diagnosen malignt melanom per år, men det är fortfarande oklart hur och varför man drabbas. Andra former av hudcancer är basal-
cellscancer och skivepitelcancer med 40 000 respektive 3000 nya fall per år i Sverige. Skivepitelcancer och basalcellscancer orsakas av kroniskt solande och uppstår ofta på ställen som utsätts för direkt solljus. Melanom däremot har en tendens att uppstå på platser som aldrig eller endast sporadiskt har utsatts för sol. Motsägelsefullt har dock förekomsten av malignt melanom på bröstet ökat med trenden att sola topless. De två tyngsta riskfaktorerna för malignt melanom är antalet gånger man bränt sig och oregel-
bundet solande. All hudcancer är botbar om den upptäcks i tid, så gör det till en vana att undersöka din hud regelbundet.

Att melanom de senaste åren har ökat i västvärlden kan delvis förklaras av en ökad med-
vetenhet och screening efter förstadierna till hudcancer. Den ökade risken för malignt melanom kan även bero på att solariesolare solar mer annars också och dessutom bränner sig oftare. Kontentan är att vi alla bör använda vårt sunda förnuft och sola med måtta. Dagens solarierör har hög kvalitet och standard och egenskaper som är jämförbara med solljus. Till exempel räcker det med att sola solarium en kort stund för att tillgodose dagsbehovet av D-vitamin och forskare har sett att kvinnor som solariesolar åtminstone 3 gånger per år har en betydligt lägre risk (40 % lägre risk) att få livmodercancer. Solarie-
solning har alltså påvisats både ha en cancerförebyggande och -framkallande effekt, beroende på vem man frågar och var man läser.

Referenser:
Bataille, V. et al. (2005) A multicentre epidemiological study on sunbed use… Eur J Can. 41, 2141-2149.
Bertone-Johnson, ER. (2009) Vitamin D and Breast Cancer. AEP. 19, 462-467.
Cancerfonden: http://www.cancerfonden.se/sv/Om-cancer/Cancersjukdomar/Hudcancer/ (2009-12-02)
Egan, KM. (2009) Vitamin D and Melanoma. AEP. 19, 455-461.
Epstein, E. et al. (2009) A population-based cohort study on sun habits and endometrial cancer. Br J Can. 101, 537-540.
Gandini, S. et al. (2009) Vitamin D and skin cancer: A meta-analysis. Eur J Can. 45, 634-641.
Holick, MF. and Chen, TC. (2008) Vitamin D deficiency: a worldwide problem… Am J Clin Nutr. 87, 1080S-6S.
Kimlin, MG. (2008) Geographic location and vitamin D synthesis. Mol Asp Med. 29, 453-461.
Køster, B. et al. (2009) Sunbed use in the Danish population in 2007… Prev Med. 48, 288-290.
Moan, J. et al. (2008) Addressing the health benefits and risks /…/ of increased sun exp. PNAS. 105, 668-673.
Moan, J. et al. (2009) Sunbeds as Vitamin D Sources. Photochem Photobiol. 85, 1474-1479.
Stechschulte, SA. et al. (2009) Vitamin D: Bone and Beyond… Am J Med. 122, 793-802.
Thieden, E. et al. (2008) Sunbed Radiation Provokes Cutaneous Vitamin D Synthesis… Photochem Photobiol. 84, 1487-1492.